Snart är jag inte så snäll och glad längre, snart så får alla bara hålla sig ur vägen och hoppas att de inte behöver tala med mig. Det är för deras egen skull, inte för att jag inte redan har övervägt att bli eremit ( insåg att det tillslut kanske skulle bli lite ensamt) eller dra täcket över huvudet och aldrig gå upp ur sängen något mer, för det har jag. ..
Men jag har fortfarande en gnutta kvar av min positiva inställning så jag kanske, möjligtvis, troligen tror att det ska bli bättre och att mitt humör ska bli lite bättre de med... Kan ju hoppas iaf
Anledningen till mitt så "glada" humör är min förbannade arm som krånglar och den är delvis bortdomnad, not so nice. Är troligen medialis nerven som sitter i kläm någonstans och försvårar min tillvaro och sänker mitt annars så Happy humör.. I don´t like it!
Jag ska INTE klaga över något mer, är bara allmänt sleten, varför förstår jag inte. Har inte gjort så himla mkt, jovisst lagårn och stallet men ändå.
Nog om det - får be om ursäkt för min lite lätt klagande text idag, men försökte bara ventilera mig lite ;S
kanske färga håret imöra och sen 25 års fest på Lördag. Just keep going
Positivt tänkande, poooosiiitivt tänkande, kom igen!!
- Kärlek
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar