Var nöjd med allt..

Som livet ger och... ja ni vet resten.

Har nu träffat på ett par stycken människor som absolut inte är nöjda med livet och jag blir så frustrerad! Det är sådana här människor som verkligen inte har något att klaga på som har det bra med familj och jobb och villa, vovve och volvo. Nu så har de väl kanske haft det jobbigt tidigare i sitt liv men det har blivit bättre och de har förut varit helt normala, ( kanske fel ordval) men alltså det har varit bra innan villsäga. Men sen så kollapsar allt och inget är bra och det förflutna hinner ikapp dem m.m. Bit ihop och ta hand om problemet, låter enklare än var det är men det går.

Jag förstår att människor kan hamna i en depression pga. av något traumatisk eller stressande men när de efter så lång tid och nästan av motvilja inte blir bättre så börjar man undra. Sen så är det ju det klassiska att de som varit utbrända sätter sina "stress gränser" för att inte stressa ihjäl sig en andra gång och på så vis så lägger de allt på någon annan stackars plikttrogen människa som får slita ihjäl sig för deras skull. Och sen inser de inte att vissa människor har SÅ mycket att göra och att de MÅSTE skjutsa barnen till alla träningar och handla osv.
Vad som också ska vara perfekt är såklart deras hem, de ska vara en super morsa, fru, sambo osv. De ska vara duktiga på jobbet och allt ska vara så himla perfekt.
Allt behöver inte vara perfekt. Man kan ha ett bra liv och må bra trots att man inte har ett skinande rent och klassiskt hem och man behöver inte ha en helt ny bil . Det går, jag lovar!

Allt handlar om ens egen inställning till livet och hur man hanterar saker.

Jaja, det var mitt djupa inlägg för idag, nu blir det nog inga lika allvarliga inlägg på ett tag för nu är det jobb och jobb som gäller och då lägger min hjärna ner efter arbetstid pga. för hög belastning :P Var det inte jag som nyss förespråkade den hårda skolan, bit ihop och tig och lid? ..

Ni får ta mina inlägg med en klackspark och med glimten i ögat.

- Kärlek